Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1850, sida 2

Edith lutade sitt hufvud i handen och rade icke. — Du funderar? — sporde sadren, —ellel huru? ... Ack! hvem kan han tänka på? — Min far, — sade den unga flickan, — tror du att ministeren kommer att bytas om — Nå men, för tusan, — hvad angår de: dig? — Nå, nå, det år vål kanske af föga vig om en eller en annan man står i spetsen föj affårerna. . . . — Men, hvarför bekymrar du dig derom? Jo, ministrarnes inflytande uppväcker ofti fiender mot regeringen. — Dårar, som fått dyrt betala sina dumheter... Men det år ju icke fråga derom nu — Man kan icke veta... den oro, de sor: ger, som uppröra Frankrike. . . — Hvar kan du vål se någon oro, någr: sorger nu? allting går ju ganska bra. — Denna oro, sade jag, våcker tvifvel on monarkiens införande. — Åh! monarkien år ganska bra. — För er, min far, som år en simpel och god royalist; men ... (Forts.) ii— —