Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1850, sida 1

ten utom landet fördröja och håmma på alla sått anskaffandet af vapen och penningar. . .. Man måste redan nu se till, att allt år fårdigt i det ögonblick, då oberåkneliga och oförufsedda håndelser tima i Europa. Vår nationalitetskomitts har för er framstållt det medel, som synes vara verksammast. Får vårdigheten af den sak, som år eder, i betraktande af låttheten att med en ringa individuell uppoffring anskaffa ett stort kapital genom de garantier det erbjuder, år nationallånet, hvartill vi genom ofvanstående cirkulår öppnat subskription, en låmpligare utvåg, ån en inbjudning skulle varit, adresserad under begåran af stora uppoffringar till ett litet antal, eller en uppmaning till oregelmåssiga, frivilliga bidrag, hvilka aldrig gifva några pålitliga hjelpkållor. Företaget år allas; må det erhålla allas medverkan. Måtte nationen rådda nationen. YLinnas der icke tvåhundratusen patrioter uti Italien? Kånna de icke, att siriden år oundviklig? Önska de icke, att de första, som infinna sig till striden, måtte ega medel att göra front mot fienden? Skulle de tveka att gifva oss dessa medel, om vi vore beklådda med makten och ledde rörelsen? Vi representera i landsflykten nationens tanke och de i Rom och i Venedig proklamerade principerna; och en dag skall komma, då hvartochett af våra teckningsbevis skall blifva ett kånnemårke på en mot fåderneslandet visad tjenst, en hedersfullmakt för hvarje Italienare? Men ett annat, ett moraliskt mål förenar sig med detta första. Ett lån, proponeradt af simpla borgare till förmån för den nationala saken och accepteradt, — accepteradt, under det att Påfvens och Österrikes lån antingen icke lyckas eller endast lyckas genom våld, — höjer nationalitetspartiet till en ovedersåglig makt i Europa, gör det till ett inflytelserikt och konstituerande element mellan folken och styrelserna: framståller i klart ljus folkets sjelfuppoffring och oåterkalleliga föresats. Vårt lån år ett nytt, hittills oerhårdt faktum: det tillhår oss att gifva det helgden af ett italienskt faktum. Italienare! viljen j målet, så viljen åfven medlen. Vi begåra af nationalitetspartiet, af italienska demokratien, af alla dem, hvilka önska befrämja dess triumf, ett prof på oförminskad lifskraft. Gifven det i Guds namn, och visen Europa, att j åren vårdiga sriheten, beslutna att eröfra den och fårdiga att får len offra en del af er egendom, likasom j edan hafven offrat och ån en gång, om så ordras, skolen offra en del af ert blad. London, d. 11 September 1850. På italienska nationalitetskomittkens vågnar: J. Mazzini, A. Saffi, A. Saliceti, J. Sirtori, M. Montecchi, C. Agostini, sekreterare.