Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1850, sida 2

liga sympathier, som utan tvifvel vänta oss oaktadt de många felaktigheter, hvilka kanske skola resa sig för att strida med oss, år dock: despotismens och tråldomens parti ånnu starkast i vårt ömkansvårda sådernesland; och vi hafva allt skål att frukta, att det vid vårt förj sta steg skall resa sig upp och stånga vågen för oss. — Och då, — sade Raoulx, — år detta första steg tillråckligt att störta oss. i — Tvärtom, — tillade Bories, — utsigterna till framgång åro så svaga, att i detsamma vi lemna denna stads portar, kunna vi genast anse oss offrade. ... — Åt döden, sade de trenne sergenterne, råckande hvarandra handen. Men hår i våra: hjertan lefva stolthet och mod nog, att vi kunna svara: denna dåd skall blifva skön! En hånryckningens tår darrade i deras ögon. . ? I detta ögonblick hörde de sammansvurne ett buller af dörren, som öppnades bakom dem. Detta plötsliga afbrott kom dem att båfva, likasom når en fasansfull håndelse afbryter själens högsta berusning. (Forts. AAMd2m: —nt4