fria tankan, äterföra alla begrepp uti den menskliga emancipationens gemensamma medelpunkt.... Men under de tider, hvari vi nu lefva, och under närvarande förhållanden, år detta missionsverk mycket svårare för mån med hjertat på råtta stållet, ån att tjena friheten med vapen i hand, åfven med blottstållande af sitt lif. — Detta år ånnu ett skål att fortgå på den påbegynta banan, om den år svår och mådosam, sade Pommier; att aflågsna hvarje tanka på en blodig revolution, öch ifrigt arbeta för den framåtskridandets revolution, som Gud utan tvifvel förbereder åt menskligheten. — Är eder tanka alltid sådan? — frågade Bories, med allvarlig ton. — Ja såkert, — sade Pommier. — Vi hafva ju alltid erkåndt detta, — tilllade Raoulx. — Svara ni för er, mina vånner, — sade Goubin, — ty hvad mig betråffar skulle det, i vissa Ögonblick, når mitt blod sjuder, vara mig mycket angenåmare att med lyftad panna marschera mot fienden och predika med sabelhugg. h! — det veta vi nog, — sade Raoulx. (Forts.) oo eseS—S——————Å—---Å-ÖR —