Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1850, sida 2

rynkor i pannan, förorsakade af oupphörliga och smårtsamma tankar, som alltid göra menniskan till utseendet tio år åldre. Men då de yttrat sin oro öfver detta förhållande, hade Bories ståndigt svarat på det mest undvikande sått. I afseende på deras pligter som carbonari, borde de hysa det mest obegrånsade förtroende för honom, som var deras chef för logen i la Rochelle, och i allmänhet medlem af den heliga skaran. De skyndade sig att tillstå för honom den oförsigtighet de begått, då de på klippan vid stranden samtalade om det hemliga sållskapet och dess lagar; de omtalade den skugga de sett och den röst som hade tilltalat dem. Bories kunde naturligtvis icke förstå denna håndelse båttre ån de sjelfva; de upphörde också snart att tånka derpå, och Bories, som dertill hade sårskildta bevekelsegrunder, ledde samtalet på det hemliga sållskapets i inre våsende, samt på de tankar, kånslor och syften hvarmed de intrådt i detsamma. — Sannerligen, sade Raoulx — år icke sållskapets mål råttvist och stort, det kall man anförtrott oss år heligt. Att uppråtta den anda, som ligger kufvad under servilismens ok, bortrycka den slöja, som höljer den IN