Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1850, sida 2

lönad, samt stiftsstyrelserna anbefallas att med presterskapet uppgöra en reglering af adjunkternas löner och med berättelser derom till Kongl. Maj:t inkomma, så hade man vål bort kunna vånta, att Regeringen icke skulle försumma att efterkomma en sådan uppfordran att verksamt ingripa till afhjelpande af ett ondt, hvaraf hela samhållet, och icke minst Regeringen sjelf, lider. Utfårdandet af en enkel förordning enligt Ståndernas begåran hade hårtill gjort tillfyllest, och såvål tiondegifvare, som tiondetagare, hafva med långtan emotsett denna förordning. Emellertid åro nu 2:ne år förflutna under sruktlös våntan, och kallelsen till den nya riksdagen redan utfårdad, utan att den esterlångtade förordningen hörts utaf. Den prelatensiska reaktionen i presteständet lärer nog numera sörja för, att en dylik begåran icke vidare varder af Stånderna förnyad! Ty hvem ser icke, att enda orsaken, hvarföre förordningen uteblifver, år den, att föredraganden icke vågar ståta sig med några prelater, hvilkas intresse det år, ått bibehålla det gamla? Ungesår enahanda synes föredragandens stållning vara till den, så att såga, medicinska prelaturen, i afseende på den komitte, som Rikets Stånder åfven vid sistl. riksdag begårde att få nedsatt för utarbetande af ett förslag till den medicinska undervisningens ordnande. Orimligheten deraf, att vårt land skall åflas att underhålla icke mindre ån 3:ne högre medicinska bildningsanstalter, i Upsala, Lund och Stockholm, af hvilka likvål ingendera kan vid en sådan splittring blifva fullståndig och motsvara tidens fordringar, år redan Yångesedan allmänt erkånd, och olågenheterna af det nuvarande förhållandet för alla studerande låkare djupt kånda. En undersökning och reglering af förhållandet har derföre med största skål blifvit yrkad. Men den af Ständerna fordrade komiten lårer icke kunna sammansåttas, utan att föredraganden måste riskera att ståta sig, antingen med professorerna i Upsala och Lund, eller med sundhetskollegium och Carolinska institutet, eller med den ene eller andre f. d. akademiekamraten. Följden blir, att Ståndernas skrifvelse lågges ad acta, och att ingen komitå blir utaf! Flera exempel på, huru de vigtigaste reformfrågor ligga begrafna i i eckles.departementet, eller huru angelågna åtgårder försummas, derföre att de förra ej skulle kunna befordras och de sednare icke kunna vidtagas, utan att föredraganden åfventyrade att på ett eller annat sått ståta maktegande, för hvilka man känner sig behösva krusa, skulle kunna uppräknas och åro inom ecklesiastikstaten tillräckligt kånda. Ett eller annat skall kanske nedanföre tilläggas till de redan anförda. (Forts.) I