— Ja visst . . . Men hon gjorde detta löfte alldeles frivilligt . . . följaktligen skulle det vara ovårdigt af henne att bedraga mig. — Ack ja!... det skulle vara afskyvårdt. — Min Gud!... tror du det då? — Nej, visst icke ... det år en obestämd fruktan, ett tvifvel som jag hyser om qvinnorna i allmänhet.... Hår, min vån, tillade Lambert, hvars redlighetskånsla led af minsta krokvåg, jag lofvar dig, att vi en annan gång skola sysselsätta oss med detta åmne, som intresserar dig så mycket... men för i afton, gör mig sällskap, så skola vi tala om våra förslager . .. om kärleken till Frankrike... vi borde endast tånka på att kåmpa och då för denna ålskarinna. . . hon skall åtminstone icke bedraga oss.