Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1850, sida 2

lärt kånna Lambert, hade han aldrig sett b0nom öfverskrida gränsorna för den lilla enstaka gård han bebodde, och förmodade att han hade sina skål att bibehålla detta indragna lefnadssått. Den unge underofficern, och landtbon hade, d då de en gång tråffades på ett litet cass uti Saint-Pierre, vid de första yttranden som i undföllo dem öfver sakernas tillstånd i Frankrike, förstått hvarandra, de hade utvecklat sina tankar för hvarandra, och knutit ett fast vånskapsband, föranledda dertill af den ögonblickliga kånsla som födes, når man tråffar en del af sig sjelf. Från den tiden tråffades de ofta, och deras vånskapsband hade slutit sig ånnu fastare tillsammans uti Carbonarismen, i hvilket sållskap de blefvo medlemmar på samma gång. Raoulx kände ingenting af sin väns förslutna lif, den simple jordbrukarens i SaintPierre; och då allt borde gåra Lambert misstånkt, hans tydliga förklådnad, hans tystnad angående sig sig sjelf, hans ifver att hålla sig dold, var det verkligen rörande att se denne unge man älska honom med ett sådant förtroende. (Forts.) 4