landet, nemligen om en petltion ull regermgen angående uppsågning af den konvention, som slutades med Danmarks regering i Augusti 1840 på 10 år, rörande erlåggandet af den så kallade Sundska tullafgiften. En motion i detta åmne våcktes redan vid grosshandelssocietetens allmånna sammankomst den 12 December sistlidne år 1849 af hr Gust. Schwan, nemligen om en underdånig skrifvelse till K. M:t angående ätgårder, antingen att åstadkomma upphörande af denna tullafgift helt och hållet, eller att åtminstone tillvågabringa föråndringar i grunden och såttet för dess utgörande. Motionen bordlades då för att åter förekomma vid en allmån sammankomst, hvartill grosshandelssocietetens ledamöter skulle kallas genom allmånna tidningarne till någon dag under loppet af sistlidne Februari. Den 27 Februari egde också detta sammantråde rum, då hr Schwan nårmare utvecklade skålen för en underdånig framstållning i åmnet. Grosshandelssocieteten uppdrog, med hufvudsakligt bifall till motionen, åt societetens och skeppsrederiernas deputerade att utarbeta förslag till den underd. framstållningen, med förbehåll för societeten, att sedan deputerade behandlat frågan, densamma handlågga. Med anledning af hvad sälunda förekommit aslemnade hr Schwan den 17 dennes sin motion skriftligen assattad till deputerade, hvilka beslöto att uppsåtta och inför societeten föredraga förslag till den underd. framstållningen. Sakens vigt, såger A. Bl., ger oss anledning att återkomma till detta åmne och deribland först meddela motionårens nyssnåmnda ansörande, hvilket innehäller en rått intressant historisk öfversigt af de förhällanden, under hvilka Sundska tullen ömsom uppkommit och varit asskassad, samt, åfven om man icke inståmmer i alla de omdåmen, hvilka deri uttalas, och till någon del kanske åro något strånga mot grannstaten, likvål synes visa, att meranåmnde tributs tillvaro till en icke ringa del år att tillskrifva flathet och efterlåtenhet å svenska regeringens sida vid de tillfållen, då en reglering af denna angelågenhet med skål kunnat ske, utan att inbegripa Sverige, som eger den ena stranden af sundet, ibland de skattskyldige. — Aftonbladet uppmanar på följande sått P. T. att yttra sig i representationsfrågan: Vi anse oss böra nämna att flere personer bland allmånheten anmodat redaktionen tillkånnagifva, att de i allo inståmma i den håromdagen af Aftonbladet yttrade Önskan, att utgifvaren af Postoch Inrikestidningen behagade låta publiken ofördröjligen veta hvad han tånker i frågan om det hvilande representationsförslagets antagande eller icke. Vi taga oss derföre friheten förnya denna anhållan. Det kan icke nekas att det ser något underligt ut, om en af hufvudstadens tidningar, som så ofta sysselsåtter sig med politiken i Frankrike och konsumerar mer eller mindre fetstil för att gifva opinionen derom en vederbårlig ledning, deremot skulle visa sig till den grad rådd eller obeslutsam i afseende på den vigtigaste bland våra egna riksdagsfrågor, att han på intet vilkor vill fram med sin tanka derom. Det begårda utlåtandet behöfver ju icke heller blifva serdeles vidlyftigt; några korta, men varma ord åro ju alldeles tillräckliga. — Kongl. Maj:t har den 19 dennes, till karantånskommissionens i Stockholm disposition, ytterligare anvisat en summa af 50,000 rår bko för karantånsanstalternas underhåll. En liten nått summa! — Det förljudes nu i A. P. att presidenten i Götha hofrått, h. ex. frih. Gyllenhaal, i anledning af det honom gjorda erbjudande af landtmarskalks-platsen vid instundande riksdag, svarat afböjande. -Baron Knut Bonde, författare till det förtjenstfulla arbetet -Hambourg et son commerce, som sistlidne år utkom, har nu riktat pressen med ett nytt arbete under titel: ,handels-politiska betrakielser. Detta sednare är indeladt i fyra hufvudafdelningar: äkerbruk, slöjder och manufakturer, handel och sjöfart. Försattaren yrkar ätskilliga föråndringar i vär ekonomiska lagstiftning, för att upphjelpa dessa hufvudgrenar af de inhemska produkterna. Han år en anhångere sf frihandelssystemet, ehuru han icke fordrar en plötslig tillåmpning deraf hos oss. De band, som sjettra den internationella handeln, böra, enligt författaren, småningom lossas, men det skydd, som icke medfört åsyftade fördelar och tillvåxt af den inhemska produktionen, ovilkorligen upphöra. Framför allt yrkar författaren vår handels emancipation ur det utlåndska och i synnerhet Hamburgs