Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1850, sida 2

chelle . natten öfverraskar henne bestämdt på vågen. Dotroa er icke får min skull, — inföll Gilberta, med en viss rörelse i rösten. Ja, men det vore en mycket enkel sak, — sade den vackre fråmlingen; — eftersom Saint Pierre ligger nåra la Rochelle, så kan ju jag ledsaga mamsell Gilberta dit . . . och på samma gång kan hon ju visa mig den svåra vågen! . .. det tycks som om vi skulle vinna båda två derpå. Ja, det år sannt, — ropade Eglantine, — hon skall just gå åt samma håll . . . Och ni behöfver blott ledsaga henne några steg utom byn. — Min herre, — sade Gilberta rodnande, — Jag... — Ni kånner mig icke, — inföll fråmlingen, — det år riktigt. Men jag har ju nyss visat er, att jag står i ganska 8 godt förhållande till Raoulx och hans vånner . . . Detta bör vål åtminstone göra er trygg. Detta skål och dessutom fremlingens artiga och ålskvårda sått verkade, och den unga flickan ansåg sig icke hafva skål att förkasta förslaget. Hon svarade ingenting, och sedan hon omfamnat sina båda våninnor, hvilka , styrde kosan mot stranden, begaf hon sig i våg med den okånde utåt den slingrande gångstigen.