— Det skulle vara orått af dig, att göra honom tröstlös, Gilberta, — tillade Martha; — först och fråmst emedan han år en vacker gosse, och vidare, emedan han år en redlig man, tapper, med exemplariskt uppförande, aktad af sina officerare och ålskad af sina kamrater. — Det år sannt, — svarade Gilberta. — Alla menniskor komma öfverens om, att Raoulx, för sitt hjertas utmårkta egenskaper, för sitt allvar och sin bildning bår anses för den förnämste underofficeren bland garnisonen. — Åh! — sade Martha, — det finns i truppen en annan sergent-major, som heter Jean Bories, hvilken anses för en högst utmårkt man. Hans soldater hysa för honom den utomordentligaste kårlek och aktning; hans officerare finna hos honom djupa kunskaper i allt hvad som rörer militårvåsendet, och rådfråga honom ofta i svårare fall. Hela regementet visar honom ett slags vårdnad. Ia visserligen, — sade Gilberta; — men vi få ju aldrig se honom, aldrig kommer han till vära lekar, vära små baler, och besöker icke heller nägra andra allmänna nöjen. Derföre säger jag, att af alla kånda under-ossicerare i staden år Raouk den mest aktade. — Pommier, — återtog Martha, — har icke ett så utmärkt hufvud, som din fästman; men