Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1850, sida 3

—— — — — — Samtal på gatan. — Hart du hört talas om verldens åttonde underverk? — Hvaruti skulle det bestå? — I en hängbro öfver sundet emellan Dover och Calais. — Å, gud bevars! Det år en ny hoax. — Alldeles icke; saken år ganska enkel. Med ett mellanrum af femtio samnar tvårs öfver kanalen vill man göra fasta försånkningar, vid hvilka jernkedjor fåstas; jernkedjor, som i sin ordning skola uppbåras af luftbalonger. Bron skall sedan byggas på dem, svåfvande mellan himmel och jord. — Man åmnar alltså taga stödpunkterne i luften? — Riktigt. — Det var om en sådan stödpunkt utom jorden, som Archimedes talade, såsom vilkor för att kunna kasta jorden, ur sin bana. — Som du såger. Problemet håller nu på att låsas. — Vi lefva i en underbar tid. — Men ej nog dermed; man åmnar vidare Öfver denna bro anlågga en atmosferisk jernbana. — Du gycklar med mig. — Långt derifrån. Du kan sjelf låsa tidningarne irån England och Frankrike, som ganska omständligt utveckla och bevisa det enkla och rimliga i förslaget. — Det enkla och rimliga? Det låter likvål omöjligt. — Det tycker jag icke. — Icke? — Fordom sade man att ingenting var omöjligt för Gud; i våra dagar år ingenting omöjligt för ångan, gasen, atmosferiska luften. — Hvad du såger år att fundera på. — Jag går så långt att jag tycker att den der bron byggd på lika naturliga grunder som till och med det naturligaste jag vet, neml. vår regerings representations-förslag. — Nu ötverdrifver du. Det finns ju ingen likhet emellan dem. — Ingen likhet? Betraktar man icke också det som en öfvergängsbro ifrån ett gammalt och till ett nytt, ifrån vårt politiska liss Dover och till dess Calais? — Visserligen; men . . . men ... — Begagnar man ej till försånkning alla de personer, som för att få något . . . kasta sina åldre opinioner Öfver bord . . . och taga hvad dem skånkes... ehuru de ej gilla det. — Men luftbalongerna . . . stödpunkterna i luften ...2 — Huru många tidningar hafva vi ej, som i detta fall åro luftbalonger? Man kan lita på dem ... de äro fullkomligt säkra stödpunkter i luften. — Det tror jag åfven. — Med så mycken gasutveckling, hvad har man vål att frukta? Och hvad den atmosferiska jernbanan beträffar . . . — Den atmosferiska . . .? — Som jag såger, hvad den betråffar; så åmna vånnerna till Regeringens förslag med det aldra snaraste torändra d. v. s. förbåttra det och då ... — Och då ... — Ämnar man just gå den atmosferiska vågen .. den leder otvifvelaktigt till målet. — Hvad du säger, öfverraskar mig. — Man har i alla tider berott af atmosferen, fast man ej förstått det så bra, som nu. Alla reformer hafva såsom förhoppningar till en början gått den atmosferiska vågen. Lefve framtiden, lefve atmosferen! — Man skulle kanske således ganska snart kunna hafva att förvånta en brygga emellan Dover och Calais? — Ganska snart. — Det vore åndå ett underverk. — Såg icke det ... svårigheten år blott att att få tillråckligt med försånkningar och lustbalonger. Erhåller man endast det, så år allt det Öfriga ganska naturligt. — Du talar nu om representations-förslaget. — Bah ... derom år ingenting att tala... jag talar om bron emellan Dover och Calais. — Försänkningar? säger du. — Fotfasta stödpunkter på jorden. — Och luftbalonger? — Fasta stödpunkter i luften. — Då går det. — Rigtigt ... då går det ... (0. c.) c — —