Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1850, sida 1

UInder det coronern genomögnade ransakningsakten, som var framlagd till hans underskrift, och just då Maurice skulle gå ut, närmade sig Barberousse till Saint-Låon och sade: — Maurice, nu har jag råddat dig. — Tack, Barberousse! — Kom ihåg hvad jag sagt och framförallt motsåg mig icke. — Nej. — Ser du nu, att Barberousse icke år en så elack djefvul. Maurice tryckte oförmårkt hans hand. — Förläter du mig? — tillade Barberousse. — Jag glömmer. — Var lycklig Maurice. Jag har, på min ära, bidragit dertill mot min vilja, och banat vågen för dig. — Hvad kan jag göra för dig? — Tiga och önska mig god tur. Barberousse aflågsnade sig, af fruktan att våcka uppseende. Då Maurice lemnade ransakningsrummet lyftade han sina Ögon mot himmelen och sade med en ton, hvaruti låg på en gång bön, ånger och tacksamhet: — Herre! Du år barmhertighetens och godhetens Gud!