tiiii ( — men den har dock icke så sållan under vissa epidemier, på vissa orter, i slera enskilta sall upptrådt utan förebud. Vetenskapen har hittills förgåfves sökt något tillfredsstållande mot-gift eller specifikt säkemedel mot koleran, hvilket har sin tillråckliga förklaring deraf, att, uti sjukdomens fullt utbildade form, blodomloppet och all af detsamma beroende lifsverksamhet åro nåstan fullkomligt upphåfde, och kroppen sålunda berösvad den grad as lifskraft, som hvarje låkemedel kråfver för att kunna utöfva något slags verkan. Deremot har konsten, då den sjuke under förebuden sökt och fått dess bitråde, i de flesta fall lyckats att hindra sjukdomens fulla utveckling, likasom densamma åfven i de fall, då den sjuke genom naturens eget bemödande genomgått det håftigaste Jykgomsstadiet, sörmätt mycket i afseende på följdsjukdomarnes bekåmpande och konvalecensens befordrande. Utan att hår ingå uti någon undersökning om nyttan och åndamålsenligheten af karantåner mot utlandet och af spårrningar inom landet, torde det vara af vigt att, med afseende på så vål kolerasjukdomens uppkomst som epidemiens större eller mindre intensitet, fåsta uppmårksamhet på följande, fullkomligt konstaterade förhållanden. Många exempel visa, att under det liflig kommunikation egt rum, ofta dagligen af flera tusen personer, mellan tvenne nårbelägna ställen, af hvilka på det ena koleran epidemiskt hårjat, åndock intet enda kolerafall yppat sig på det andra, likasom man sett koleran mångenstådes der den gått epidemiskt, skona vissa delar, såsom hela qvarter, gator eller ock blott enstaka hus. Stundom bar man åfven iakttagit, att koleran, under ofvannåmnde förhållanden, först efter flera veckors, ja månaders, förlopp spridt sig till den förut friska orten, utan att man kunnf göra sig reda för de föråndrade omståndigheter, hvilka då, mer ån förr, orsakat dess utbredande. Man har ock ofta sett, alt en från sjuk till frisk ort anlånd person insjuknat i och dött af kolera, utan att något enda kolerafall på sistnåmnde ort vidare visat sig, likasom ock att, efter en dylik håndelse, stundom några få spridda kolerafall på den förut friska orten under de nåstsöljande dagarne egt rum, men att sjukdomen oaktadt detta, icke derstådes upptrådt som epidemie, utan tvertom inom kort tid helt och hållet försvunnit. Ehuru erfarenheten ådagalagt, att koleran mångenstådes utbrutit, utan att man kunnat utröna huru den uppkommit, år dock det vanligaste förhållandet, att sjukdomen först visat sig sedan en sjuk person från smittad ort anlåndt och aflidit, och att farsoten således blifvit hvad man kallar införd. Om den nu på det förut friska stållet upptrådt såsom epidemi, så har man iakttagit, dels att, ofta redan en tid förut diarrh, kolerin och andra gastriska oordningar der varit allmånt gångse, eller med andra ord, att sjukdomslynnet — constitutio epidemica — haft en benågenhet sör med koleran likartade åkommor, och att epidemiens håftighet stått i direkt förhållande till intensiteten af denna constitutio epidemica, dels ock att andra, mera lokala, missgynnande förhållanden måktigt bidragit till den våldsamhet, hvarmed koleraepidemien fram