Enrikes Nyheter. Götheborg. Rapport om kolerasjukdomen för Götheborg och dess förstäder. Insjukn. Qvarligg. Tillfriskn. Dåde. I Från sjukdomens början till d. 19 d:s kl. 9 f. m. 669 — 148 290. Från d. 19 till d. 20 kl. 9 f. m. 28 — 23 10. Från d. 20 till d. 21 kl. 9 f. m. 47 251 7 15. Summa 744 251 178 315. För Majorna. Från sjukdomens början till d. 19 d:s kl. 9 f. m. 130 — 32 58. Från d. 19 till d. 20 kl. 9 f. m. 4 — 2 2. Från d. 20 till d. 21 kl. 9 f. m. 5 39 5 I. Summa 139 39 39 61. — äfven Mariestads Veckoblad har nu begynt ringa i klockorna och utur Westmanlands låns tidning infört en lång predikan om koleralkaransäner i Sverige. I nårvarande Ögonblick I gagnar det vål föga att låta höra erfarenhetsI och sörnuftsskäl emot hela detta larm, då I förskråckelsen, ty vårr, på en mångd orter 1 tyckes hafva förlamat all tankekraft hos både höge och låge, och kanske mest hos de förre. Den erfarenhet, som öfverallt annorståds gjorts, att spårrningssystemet ingenting annat gutråttar, ån att ädraga staten och kommunerne högst betydliga kostnader, håmma kommunikalionerna och rörelsen, förorsaka nåringarne förluster, och längt mera öka ån minska rädslan, oron och bekymren hos dem, som afspårra sig; — denna erfarenhet kommer såkerligen åfven här i Sverige, och kanske snart nog, att göras, sedan koleran nu blifvit i norra Europa en sjukdom lika hem mastadd som messling, skarlakansfeber och smittkoppor, mot hvilka man dock icke vidtager nägra spårrningsåtgärder. Och till hvilka ohygsligheter, till hvilket barbari emot olyckliga likar föranleda icke dessutom dessa j spårrningar, och huru många, som Sinkdomen ändå, i trots af alla rädslans försigtighetsmått, smugit sig på, hafva ej derigenom blifvit lemnade i saknad af all vård och hjelp, och fallit, annars möjligtvis, j ja sannolikt råddade, offer! Redan hafva vi upplefvat flera dylika exempel, hvilka vid beråttelsen derom våcka rysning för den känslolöshet, för den mennisko siendtlighet, som seghet och sörskräckelse kunna ingifva. Och hvilka råttigheter, aldeles obehöriga, vånja sig ej kommunerna på detta sått att taga sig? Eller med hvad laglig rått företaer man sig alt afvisa en resande ifrån en ort, der han möjligtvis har för sin vålfård de mest maktpåliggande angelågenheter att råtta? Man kan visserligen ålågga honom rantån, men att tvinga honom att resa vi