Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1850, sida 1

Ungel och Demon. Af Bazancourt. Forts. fr. N:o 235.) Barberousse vånde icke en gäng på hufvudet; når han hörde skottet, kände han, genom en instinktmåssig rörelse, på alla sina lemmar, för att öfvertyga sig, att kulan icke tagit plats i någon del af hans egen kropp, och då han såg passagen fri, skyndade han utför trappan, öfver den lilla gården och ut på gatan. Emellertid hade husfolket blifvit våckte genom knallen af skottet, och ropade: — Mord!... mord! — Djefvulen! — sade Barberousse i det han sprang allt hvad benen förmådde, — hvilken dumhet att afskjuta ettpistolskott! Eljest hade allt gått så bra, rigtigt familiert. Han ilade utan urskiljning genom alla gator, som lågo i hans våg. Men Gud ville icke att denna mans djerfhet för alltid skulle blifva ostraffad. Polistjenstemånnen, varskodde afropen, skyndade åt alla håll för att fasttaga brottslingen, och utsånde alla kamrater de tråffade till jagt. D Se så, för fan! — sade Barberousse i t han stannade helt andtruten i halfskuggan