Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1850, sida 1

Engel och Demon. Af Bazancourt. Forts. fr. N:o 232.) Och i stållet att begifva sig till den anvidbsade trappan, tog han af till venster, öppnade Ten annan port och befann sig på en liten gård. — Åh-ha!— tånkte han, och smög sig skyndsamt längs ut med muren, — se hår år gårsden, som jag såg i går, och der år trappan, som jag gick nedför till hälften och som leder till korridoren . . . Mycket bra. Ack! himlen kommer till min hjelp. Vid yttre porten till denna gård hångde nyckeln till densamma på en spik. Denna tog an, och sedan han noga sett sig omkring, om ågon mårkt hans upptåcktsresa, lemnade han gården och återvånde till den trappa, som portvakten anvisat honom, och med sin vanliga såkerhet klappade han på dörren, som han isste leda till hr Durperts kabinett. Han fann bankiren sittande framför sin byrå, dikterande råkningar för en af sina bokhållare, Så snart Barberousse intrådde reste sig hr ADVurpert. Pörlåt, min herre, — sade Barberousse,