1834 och 1850 ). Under dessa årens somrar fann man somliga dagar att skilnaden emellan vårman och solljuset och vårman i skuggan kunde uppgå till 20 och 22 grader, och att körsbårstråd och plommontråd på samma gång kunde ega nåra mogen frukt och nyss utslagna blommor, att efter solens nedgång obehagliga dunster (malaria) uppkommo utur jorden, att om natten kalla och varma vindar omvexlade timvis eller oftare, att den ena dagen var förfårligt varm, var en hvad man kunde kalla afrikansk hetta, och den andra dagen ganska kallt och att vår moder jorden således var bekajad med vextfeber, samt att under dessa förhållanden utbröt kolera morbus. Af allt detta sinner man att koleran lått kan utestångas genom karantåner och spårrningar, bara man ordnar dem rått emot solen och jorden samt luften, och åfven mot vattnet, som skall vara så farligt att endast förtåra, då farsoten hårjar. Vi ha fartyg i sjön och vi behöfva blott hånvisa solljuset och luften till karantånsplatserna, får att vederbörligen rökas, och hvad jorden betråffar, ha vi våra tappra soldater, som nog hålla den i styr. Visserligen förekomma enstaka dådsfall i alla våderstreck med koleralika symptomer; men vi förklara orsaken vara dragsjuka, puken eller kolerin. Vi låta ej så lått narra oss att uppböra med våra karantåner och spårrningar. Vi cernera Råå fisklåge, så att ej en katt kan komma derifrån, mycket mindre koleran. Derigenom hindras vål de fattiga sisklågets innevånare ifrån sina vanliga göromål och arbeten för lifvets uppehålle; men deremot skaffa vi på tjenlig plats utanför fisklåget matförråder till salu för åttadubbla vårdet. Vi bete oss omtånksamt och klokt. I mången stads tullhus låta vi råka resande menniskor med chlor eller tjära och snart erna vi råka dem kanhånda med cigarrer. Allt sammans såkert till lika mycken nytta. 7) Insändt till Östgötha Corresp. af en utmärkt Pharmaceut. —W —