Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1850, sida 2

— Ni år pra olycklig mot mig i dag, min herre; ni förlorar alltför mycket. — Vill ni gifva mig revanche ånnu en gång, hr Carl? — Hr Ssaint-Leon, jag måste naturligtvis stå till er tjenst. — Jag år skyldig er sexton tusen francs. Jag tror att det år så mycket. — Vill ni spela om sex tusen? — Med mysket nöje. Maurice förlorade äfven denna gång. — Det var en dum idee af mig att spela; jag skulle förlora det ena partiet efter det andra om jag fortfore; jag ber derför om ursåkt att jag slutar. — Jag år verkligen ledsen öfver er otur. — Sexton och sex göra tjugotvå, — återtog Maurice; — det år således tjugotvå tusen francs som jag år skyldig er, hr Carl? — Tjugotvå tusen francs, — upprepade ynglingen sakta; — o! jag år råddad: Och han var så lycklig, att han icke kom att tånka på det besynnerliga i detta spel, och huru förunderligt det borde vara, att en person kommer, mellan tvenne quadriller, och förlorar en så betydlig summa, utan att tyckas dervid fåsta minsta vigt. Om den stora förmögenhet, som man antog grefve Saint-Leon åga, åfven kunde förklara likgiltigheten, hvarER 2