Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1850, sida 2

ni har den godheten att vilja honorera min förbindelse till hr de Montgiron, så ... — Nå, då år det ölverenskommet. Och höjande rösten sade Maurice till Barberousse, på förhand njutande af dennes raseri: — Montgiron! Är det icke tjugutvå tusen: francs? . .. — Som hr Carl år skyldig mig, — afbråti Barberousse, som just nu markerade två points. — Jo, tjugutvå tusen francs. — Jag har åtagit mig att betala denna summa, som jag nyss förlorat, till hr Carl. — Ah! verkligen? . . ah! — utropade Barberousse, som så når hade fallit baklånges af stolen, så hastigt vånde han sig om, — har du förlorat? . . — Tjugutvå tusen francs, en envis otur, — svarade Maurice, betraktande honom med ironiskt löje. — Således äro vi qvitt, — sade Carl till Barberousse. — Visserligen, min herre, ja, — lr denne, under det korten konvulsiviskt darrade! mellan hans fingrar. Saint-Lon var dubbelt lycklig, nemligen af: Carls glådje och det raseri Barberousse visade. : (Forts.)