Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1850, sida 1

—1 —n — Presteståndet förmenas skola lunka efter de öfriga stånden. Derom år ingenting att såga; den, som år efter, han blir det också vanligen. Borgareståndet, hvilket under instundande riksdag vål tyckes komma att göra skål för tillnamnet: Borgmåstareståndet, ingifver Boreförfattaren de gladaste förhoppningar. Han fruktar ej ens för utgången, om hr Detre skulle derstådes upptråda mot förslaget. Dock tröstar han sig med det hopp, att -denne skarpsinnige och patriotiske man skall icke lågga några hinder i vågen får antagandet; och detta hopp bygger han på svissa tidens tecken. Hvilka dessa tecken åro, uppgifves ej. Af bondeståndet våntar författaren det vårsta motståndet. Men så skonar han icke eller detta stånd. Det år ej nog med, att hela bondeståndet hyser en inrotad fördom mot förslaget; skål och bevis, de må vara aldrig så solklara, kunna i allmånhet blott föga utråtta, anvånda på detta stånd och dess fattade fördomar. Derimot år det, enligt Boreförfattarens åsigt, ej synnerligt svårt att genom sramkastande af de mest öfverdrifna och orimliga rykten leda detta stånd till allt mer och mer barocka fördomar, o. s. v. bet år då väl åtminstone, att de grå en gång yttrat sina hjertans tankar angående det enfaldiga och låttledda bondeståndet, som dock utgår landets och folkets kårna. Man kan nu inse skålet, hvarför de önska tillmåta bönderna så liten röstrått som möjligt. — Imellertid kunna vi trösta Bore och hans kamrater med den underråttelsen, att bonden i allmånhet eger en mera oförvillad blick, en mera såker patriotisk instinkt, ån mången s. k. penningeller embetsman. 2 ———5t1