som min, varit öfvergifven och sorglig, emedan han vid den ålder, då andra barn le, likasom jag fått låra gråta, och emedan denne stackars yngling, som alltid lidit, syntes mig som en broder som försynen såndt mig . men, förlåt ... hr de SaintLon, allt detta kan föga intressera er, och det år alltför bedrösliga ord för att kunna höras och begripas på en bal. Derpå tillade hon i glådtig ton: — Men quadrillen börjar; år det icke med er jag skall dansa? — Jo, min fru, — sade Maurice, bjudande henne armen. Han rodnade inom sig sjelf öfver den skymfliga misstanke, som ett dgonblick fördunklat renheten af hans kårlek för denna qvinna. Under det de gingo till sin plats, lutade han sig till henne och sade: — Ni gör orått uti att tro, min fru, att man icke lika vål på en bal, som vid hvarje annat tillfålle kan förstå ett ådelt hjertas utgjutelser. Ni kunde komma mig att afundas den lidande, den förtvislade, då ni visar honom ett så innerligt, så hjertligt deltagande. — Tro mig, — återtog den unga qvinnan, — hvilken ån den tröstande fåen eller engeln må vara, bör man aldrig afundas någon hans sorg.