gonblick ånnu Ståndigt motsåga alla dylika underråttelser. Så långe den starkaste fiendtliga skansen med det, som det synes, oförstörbara blockhuset icke kommit i våra hånder, kunna vi icke bemåktiga oss staden. Denna skans beskjutes oafbrutet med kulor och bomber; men hvad som förstöres om dagen, blir om natten åtminstone någorlunda iståndsatt af Danskarne till nåsta morgon. Vi göra emellertid med hvarje timme framsteg. Antingen sakna Danskarne ammunition, eller spara de också på den till stormningens afgörande ögonblick ; de svara nemligen blott mycket sparsamt på våra oafbrutna skott, ehuru vi åro dem så nåra, att vi helt tydligt kunna urskilja menniskor och föremål. Det bar allaredan på flera stållen brunnit i staden; men elden har dock snart blifvit slåckt igen. Långe skall Fredriksstad icke kunna göra motstånd. På holsteinska sidan af Eidern stå tusentals menniskor och betrakta med spånd våntan det grufveliga skådespelet. Ehuru vår uppmårksamhet för ögonblicket nårmast år rigtad på Fredriksstad, åro vi dock icke mindre uppmårksamme på våra begge andra hufvudpunkter. Dansken synes mårka detta, ty han gör ingen min af att utrycka från Dannevirke; blott förpoststrider förefalla dagligen; äfven vid rekognosceringar komma vi under tiden i nårmare beröring.