sympathier, man hår och der i Europa, Sverige icke ens undantaget, börjat egna åt de slesvigholsteinska insurgenterne. Den franske öfversten Latour du Pin kom i thorsdags tillbaka från Köpenhamn till Flensburg och reste straxt till Husum. Den danske Slesviger af den 3 dennes omtalar i en berättelse om angreppet på Fredriksstad, att fienden i en mosse skall efterlemnat icke mindre ån 7 demonterade kanoner, som han icke kunde få med sig; han hade flera gånger efter hvarandra försökt att rädda dem, men danska kanonerne, som beherrska mossen, brånde honom hvarje gång på fingrarne, så att han nödgades afstå från försöket. Samma blad förmåler. att ryska eskadern lemnat Sonderburg och gått till Kiel — si hvad afsigt år en hemlighet, och att det Synes troligt att den icke lemnar Östersjön i vinter. Andra beråttelser vilja veta, att den allaredan skall besinna sig på återvågen till Kronstadt, och att blott några ängare stan nat qvar. Anledningen, hvarföre Willisen icke ånnu asgifvit någon ossiciel rapport om angreppet på Fredriksstad uppgifves i -Alt. Merc. vara en farhåga att derigenom kunna skada operationerna. Af en beråttelse i samma tidning synes, att ett försök till angrepp på Fredriksstad skedde redan den 27 Sept., men misslyckades; kanonerna blefvo fastsittande i moraserne och anfallet måste uppskjutas. Måndagen den 30, kunde ingenting företagas, till följe af regn, och danskarne begagnade detta rådrum att uppkasta nya skansar. Nord. fr. Presse har följande beråttelse om angreppet den 29, hvilken ej låter så orimlig, för att vara kommen från det hållet: -Först blefvo danskarnes yttersta blockhus på chaussn från Seth till Fredriksstad taget af våra utan motstånd (det vill med andra ord såga, att det var Ofvergifvet). Batteriet Christiansen tyckte derpå vidare fram på chauss6n och nedsköt, understödt af kanonbåtarne på Eidern, Danskarnes första palissadrad. Ett kompani af 1:sta jägarkorpsen tog derpå med storm första linien och besatte danskarnes skans på chaussn. Nu fattade vårt folk fast fot i skansen och uppstållde der det lilla mörsarbatteriet; men samtidigt gingo åfven tvenne kanonbåtar fram, hvarvid löjtnant hjer blef lått särad. Nu begynte beskjutningen af den tått framför staden liggande palissadlinien och skansen vig barkqvarnen. Så snart som en tillråcklig öppning blifvit skjuten, skulle artilleriet gifva en trumpetsignal till angrepp; på den gifna signalen avancerade ett kompani af 6:te bataljonen, men fann blott en Öppning i palissadlinien, hvarigenom 6 man åt gången kunde passera. Folket bröt igenom för att göra ett anlopp på skansen, men för. tidigt; bakom palissaderne blefvo de af de ånnu icke retirerade Danskarne emottagna med en förfårlig salva. De angripande måste vånda om igen, och en kartescheld följde dem i hålarne. Omkring 40 man blefvo liggande. Kanonbåtarne kunde får dikets skull icke tråffa skansarne, men vål palissaderna. Danskarne hade sina kanoner i skansen bakom bombfasta betåckningar. — Den 30 Sept. var det stilla. Mera ammunition hämtades och ännu ett batteri. Magistraten i staden bad vår general-enchef om att icke beskjuta staden (derest detta år sannt, har man alltså förklaringen af ryktet om den danske parlamentåren), hvarpå v. d. Tann skall hafva svarat, att, så snart Danskarne lemnat staden, det icke kunde vara fråga om att beskjuta den. (Sårdeles hyggligt 1 Vår hela förlust utanför Fredrikstad anslås till 200 man. Hamb. Cor. Rendsburger-korrespondent skrifver den 3 dennes, eftermiddagen: Oaktadt de fabelaktigaste rykten och de beståmdaste påståenden, att Fredriksstad intagits af oss, måste vi, ty vårr, intill detta ö