Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1850, sida 1

Engel och Demon. åf Bazancourt. Forts. fr. N:o 225.) De som parerade mot honom liknade verkga stjernskott, ty hoppet i deras blickar lyste ch försvann som de. Med ett utomordeniligt gn stoppade han i sin ficka allt det guld han Yyss sett rulla fram och tillbaka på bordet. Jag blyges verkligen, — sade han, vånande sig till de parerande på sin sida. -Uvilken tur! — mumlade knotande de udra, under det somliga letade efter mynt i ina börsar, andra i sina fickor. Den unge mannen var mycket blek. Hans änder skålfde, som under en håftig frossa. Tan hade icke allenast förlorat all sin vinst, tan åfven en betydlig summa på sitt hedersrd. Barberousse fogade sig helt och hållet fter hans Önskningar med ojemförligt behag. — Jag år skyldig er elfva tusen francs, — ade ynglingen, åter såttande sig framför Barerousse, med en nervås båfvan. I — Ja, — svarade Barberousse, bugande sig. Och han tillade leende: — Men stridslyckan år vansklig. Ä