Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1850, sida 2

är ju så allmånt bekant, att den tillochmes blifvit ett ordspråk. Ä ÅAssårsmannen tryckte hans hand med värmea Barberousse fortfor: — Och för att tydligt visa er, min herre? huru illa min oskyldiga reflexion blifvit tolka! af eder, skall jag intaga första lediga platt hår vid bordet, ehuru jag icke år van att spel så högt spel. Under detta samtal hade Barberousse vid det, ena bordet observerat en helt ung man, so tycktes hafva god tur, och redan i tankarn utvalt honom till sitt offer. Några minute derefter blef platsen verkligen ledig och Bar berousse intog densamma. Första partiet var lått vunnet; det andra likaså. Den unge mannen fördubblade sin in satts, och spelet blef mycket högt. Barbe: rousse kånde sig lyckligare ån någonsin C2sar eller Alexander den store varit: han vant för tredje, fjerde och femte gången: och eme dan han beständigt var herre öfver sitt ansigte, hvari fruktan och tvifvel oupphörli vexlade, ingjöt han alltid hos sin motspelar ett bedrågligt hopp om framgång. herre, årligheten hos kåpmånnen i A Forts.)