Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1850, sida 2

AD ——————7 ——— och sade i en lismande ton till den, som nyss tilltalat honom: — Spelet år mycket högt och jag har sållan tur. Som man ser, var det ej så lått att öfverflygla denne man; alltid förstod han att hålla sig på defensiven. — Emellertid vann ni nyss, — återtog herrn med glasögonen. Tre partier, — svarade den andre likgiltigt, — och förlorade det fjerde, återstår således två. Och för öfrigt, för att tala uppriktigt, tycker jag ej särdeles om carts. — Slumpen år lika för alla, — inföll den vårde köpmannen hastigt. — Det kommer an på det, — svarade Barberousse. Köpmannen bröstade sig, sköt upp sina glasögon, hvilka hade glidit ned på nåstippen, antog en romersk kejsare-min och svarade med stark tonvigt på hvarje ord: — I New-York spelar man icke falskt, min herre. — Gud bevare mig från en sådan tanke! — asbröt Barberousse under djupa ursåkter; — jag skulle blifva tråstlås om ni kunde tro mig hysa ens en sådan förmodan; men det gifves menniskor, som hafva tur i spel, och andra, som nästan alltid sakna den . . . Ack! min