Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1850, sida 1

bröstet med en briljant nål (en frukt af hans talrika utlåndska resor). Såkerligen skulle ingen uti hr de Montgiron, klädd på detta sätt, kunnat igenkänna krogarnes Tom-bull och hvardagsgåsten i de vanhederligaste nästen. Om han ock i sin turnyr icke ägde Saint-Leons aristokratiska elegans, hade dock hans sått att vara, af beråkning och genom en beundransvård förmåga, antagit denna otvungenhet, som man endast kan förvårfva genom ett bildat umgånge. — Du ser, — sade hHarberousse till Maurice i det han intrådde, — att jag icke glåmt våra nåtter på klubben, eller dem, då vi vunno så många sköna dollars hos den rike Johnsson. Maurice vågade icke svara honom.. Barberousse fortfor ironiskt: var du lugn; jag skall icke uppföra mig dummare nu ån för två månader sedan, och grefve Saint-Leon skall, utan att behåfva rodna, kunna presentera sin vån hr de Montgiron. Jag skall sedan såga dig om du har god smak, och om din Dulcinea ... Tyst! — ropade Maurice håftigt. I detta ögonblick intrådde Adrien och anmålte att vagnen var fårdig. Grefve Saint-LGEon och Barberousse begåfvo sig till hr Durpert. Når de anlånde var redan mycket folk sam