Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1850, sida 2

— Men gå då din våg! Af medlidande, gå! 7 ropade Maurice utom sig för tredje gången. — Bravo, Maurice! — återtog Barberousse leende, såsom ett slutligt dråpslag på sitt offers hufvud, — du spelar förtråffligt partiet i i hånderna på din rival. På min rival?! — upprepade Maurice med en röst, som knappt liknade en menniskas. Ja, den elegante och pråktige sir Arthur. Tror. du att hon ålskar honom? — Jag år såker på att hon skall komma att ålska honom. — Jag skall döda honom! — ropade Maurice. — Då skaffar du blott plats för en annan. Och hvad gör det dig i alla fall? Du har ju sagt mig, att du icke ålskar fru Durpert. Men, Barberousse! år du då satan sjelf? Jag tror, — sade Barberousse, — att det icke finns några penningar mera i din sekretår. — Du har mårkt, år det icke så, att den der sir Arthur står vål hos henne? — återtog Maurice, håftigt skakande Barberousse i armen. — Så långe du år hos henne, skall han icke komma henne en fots bredd nårmare; men om du öfvergifver partiet, skall han beståmdt intaga din plats. (Forts.) ää 5 Ö283n2