Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1850, sida 1

Engel och Demon. Af Bazancourt. (Forts. fr. N:o 221.) För fan, min båste vån, jag klandrar dig ke, tvertom, jag lyckönskar dig; men jag önar gerna veta mina vånners hemligheter, och medan du icke hade förtroende till mig, så egagnade jag mig af min egen skarpsinnighet; 1g har spårat, gissat och kommit under fund ed det som du icke ville såga mig. Mulen jag hade ju ingenting att såga dig, — tertog Maurice otåligt; — jag kånner fru Durert af en håndelse, en slump, som jag vålignar, emedan den kanske råddade lifvet på enna unga qvinna, och den föranledde vår ekantskap. Jag besöker ofta deras hus, emean jag icke kånner någon annan hår, och medan hr Durpert år god och förekommande mot mig. Se der, efter du nödvändigt vill eta det, hela hemligheten i mitt förhållande. I — Du har rått, — svarade Barberousse i amma ton; — och jag tackar dig uppriktigt r denna förklaring, ty nu har du med komlett evidens bevisat, att du, endast för att stanna hos mig, och icke skilja dig från din