Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1850, sida 2

såga dig namnet på mitt logis, men besitta jag kommer ihäg det. Det ligger nära hamnen, på en stor gata till venster. Men framför allt misstro Barberousse. De råda, ser du, åro antingen mycket goda eller ytterst elaka, det har man alltid sagt mig. — Nå, hvart tar du vågen, når du har sofvit dina 48 timmar? — Till Frankrike; man träflar visserligen der fårre milorder, det år sannt, men man andas der låttare och hår icke beständigt det vålsignade Engelska språket. Och sedan Pepita ånnu en gång nickat en afskedshålsning till Maurice, aflågsnade hon sig, gnolande de första orden på en fransk romans. Rien nest si beau que mon pays. Då den unge grefven blef ensam, tog han åter fram de papper, som Pepita lemnat honom, betraktade dem uppmårksamt, och, lyftande sina hånder mot himlen, sade han: — O Gud! Det år du, som kommit till min hjelp. VII. Några ögonblick efter Pepitas bortgång, under det Maurice i fulla mått njöt af den glå