Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1850, sida 1

ter vågen till hotellet Elats-Unis. Man svarade henne några engelska ord som hon icke förstod. Hon upprepade under vågen flera gånger sin fråga. Samma svar. Då tog hon sitt parti och intrådde uti en butik. Man underråttade henne der att hotellet låg straxt bredvid och hon skyndade dit. Då hon anlånde till porten klappade hennes hjerta håftigt och rösten darrade mårkbart då hon för portvakten nåmnde grefve Saint-Leons namn. Hennes rörelse var så stark, att hon nådgades stanna ett Ögonblick vid foten af trappan för att håmta andan; derpå steg hon hastigt uppför trappan till första våningen. Hon var så upprörd, så darrande och fram för allt så lycklig, att åndtligen tråffa SaintLon, att hon icke mårkte förvåningen i Adriens anletsdrag, då denne öppnade dörren för henne, och att hon intrådde i salongen utan att vånta till dess hon blef anmäld får grefven. Hon hade allt för bråttom att tånka på dylika saker. Maurice satt framför ett bord; då han varseblef den unga qvinnan, gick ett rop af öfverraskning över hans läppar. — Vid Gud! — sade Pepita, i det hon ilade fram och omfamnade honom med liflighet, — detta förvånar mig mindre ån dig.