Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1850, sida 2

blick sträla ned i mitt hjerta, föreföll det mig som en gudomlig såndning till min själs förbåttring. som om Gud nu hade medlidande! med mig, och i sin barmhertighet ville leda mig åter på båttre tankar och båttre Vågar; jag drömde mig den stilla lyckan af ett lugnt I och obemårkt lif. Jag var en narr! .. 12 stor narr! ... Hvad jag i morgon skall vara fattig och usel! Och alla de, som i dag råckt mig handen, skola i morgon vånda mig ryggen. Äfven hon... kanhånda .-.Hah! det år förfårligt! ... Barberousse har rått: att vånda tillbaka skulle vara en galenskap. ... Guld! . .. guld!... ty guld år allt hår på jorden. Må hvirfveln draga mig ned i djupet! Må demonen rycka mig med sig!. Rikedomar! lyx! det år mitt lif!... Men åndå, min Gudi... min Gud! ... Och likasom krossad under tyngden af des4 sa förfårliga tankar nedsjönk grefve SaintLäon kraftlås och orörlig på en fåtölj. VI. Pepita hade varit mindre lycklig eller mindre listig ån Barberousse; ty hon färdades ännu på vågar och ångbåtar, från stad till stad, under fåfånga efterspaningar, då den sednare redan tråffat Saint-LCon. Forts. sigte, då jag kånde hennes så klara, så y