Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1850, sida 2

Likväl kunde han ej tappa sadrens blod ur sina ådror; den ådla instinkten i hans natur, så våldsamt undertryckt, vaknade stundom mot hans vilja, och skakade måktigt hans hjertas fibrar; full af blygsel kastade han då en blick inom sig sjelf och ryste framför den upprullade taflan af sitt förflutna lif. Huru många gånger under nattens dystra timmar, stråckte han icke, modlös och gråtande ut sina hånder för att undgå detta sista skeppsbrott! Men samvetsförebråelserna samt det bullrande och yppiga lif han förde drefvo honom framåt. Sådan var den unge grefve Saint-Leon; sådan var den stege af förströelse, dårskap och samvetsagg. uppför hvilken han klåttrat; sådan den våg hvarpå han mot sin vilja fortgått, lockad af omåttliga begår; och emedan alltid på en sådan förderfvets våg, en demon väntar med öppna armar och sträckta vingar, så måtte åfven Maurice hr de MontgeronBarberousse. Det öfriga vet läsaren. Maurice, krossad af de ord han nyss hört, hade inneslutit sig på sitt rum; men de förfårliga profetiorna af Barberousse genljödo ånnu i hans öron; för öfrigt visste han att denne ågde i sitt våld de papper som helt och hållet kunde störta honom i förderfvet.