Najaden såger oss hafva rytterligare bekräftat-, att hon rått återgifvit -anden-; men hemståller i samma ögonblick, huruvida -meningen varit sådan, som hon uppfattat den, d. v. s. huruvida hon ratt återgifvit meningen. -ÅÄndeoch -meningkunna 2 icke gerna bår vara synonymer. Sedan vi långe och vål undrat öfver egentliga betydelsen af det hår an vånda ordet Ande-, kommo vi slutligen att tånka på den omståndigheten att Najaden, på ren svenska dfversatt, år detsamma som Sjörå eller, hvad man kallar, ett troll, och att hon, såsom så— dan, icke torde vara sråmmande får trolldom och andra svartkonster. Med ens gick ett ljus upp för oss. Najaden citerar(srammanar) andar! — Det år således föga underligt, att hennes citationer synas så besynnerliga för menniskors Ögon. Vederbörande presterskap torde finna sig söranlåtet att taga i tu med Najaden för denna saks skull. Vi för vår del tillropa henne med en naturlig förskråckelse: Retro, Satanas!