ö— —n2— —242— E—Vä— Rökning med Syror. Ur Berzelii föreläsningar öfver djurkemien. Det rutnande, i atmosferiska luften upp. låsta, djuråmnet förstöres låttast af syror; ock man våljer hårtill helst de flyktigare, som båt tre bibehålla sin gasform och låttare blanda sig med luften. Syrsatta Saltsyran och Saltpetersyran åre dertill de tjenligaste. De för. ändra smittåmnenas sammansåttning, sannolikt i likhet med den föråndring, jag nåmnt, att de på andra djuråmnen åstadkomma, och förbyta den derigenom till oskadliga sammansåttningar. Kautiska eldfasta alkalier förstöra dem åfven, men långsammare, och då de icke kunna förvandlas i gas, så åro de ock till luftens rengöring otjenliga. Långe hårjades stora sjukhus och fångelser, i synnerhet på sjön och i fålt, innan man gjorde den lyckliga uppfinningen, att med gasformiga syror rena luften och förstöra dess smittande egenskap. Efter flera fåfånga försök dels med mekaniska medel till vådervexling, dels med kemiska, såsom med kalkvatten till absorbtion af kolsyregasen, hvari man gissade att det smittsamma giftet skulle ligga, gjorde slutligen Louis Bernard Guyton-Morveau det första lyckliga försök i stort att rena en stinkande och med ruttna dunster fylld luft. Under den strånga vintren 1773 hade marken frusit så hårdt, att man på kyrkogårdarne i vissa trakter af Frankrike svårligen kunde Öppna några grafvar. I Dijon hade man denna vinter fyllt alla grafkållare under S:t Stephans kyrka med lik, och då våren kom, befallde man likens utflyttning. Den dervid uppkomna odrågliga stanken sökte man förekomma med oslåckt kalk, och, då detta ingenting utråttade, med luktande rökningar af benzoe, styrax, med saltpeters förbrånning, med påstånkt aromatisk åttika o. d., hvaraf vål lukten öfvervåldigades, utan att likvål det luktande ämnet förstördes, eller dess verkan häfdes. Stanken tilltog derefter så, att man måste tillsluta kyrkan, och i nåstgrånsande hus begynte en rötseber yppas. Man begårde då Guytons bistånd, som i tanke att den af förruttnelsen bildade Amoniaken åstadkom stanken, föreslog att råka med saltsyra, hvilket ock verkställdes på det sått, att 6 A koksalt i ett öppet kåril blandades med 2 .i koncentr. svafvelsyra och stålldes i varm sand, Kyrkan tillslåts, och når den efter 24 timmar åter öppnades, var stanken förstörd, och man kunde åter hålla den vanliga gudstjensten. Samma år uppkom i Dijon en fångelsefeber, mot hvars stank och vidare utbredande Guyton med den lyckligaste följd anvånde denna rökning. Vid flera tillfållen anvånde och rekommenderade han sedan råkningen med saltsyra att hämma smittor, utan att det väcke någen synnerlig uppmårksamhet, tills slutigen Engländaren D:r James C. Smith 1780 senom rökning med Saltpetersyra lyckligen säfde en ödande fångelsefeber i Winchester. emton år derefter gjorde han åter ett nytt ch lika lyckligt försök att hämma en smiitam feber på Engelska skeppet Union och på ägra Ryska krigsskepp. Om dessa båda förRK EK mm UK KO OO OR KO —KXzX — oo