Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1850, sida 3

— Vill du följa med mig? — Ack, så gerna, så gerna! — svarade tjenarinnan lifligt, fåstande sina vackra, blå och tårdrånkta ågon på matmodren. — Hör, Polly, — återtog Pepita med deltagande, — du vet hvem jag år och hvarmed jag sysselsåtter mig; öfverväg noga. — Om frun samtycker att taga mig med sig, så följer jag så gerna. — Mitt barn, — tillade Pepita, — jag måste såga dig, att jag icke vet hvarthån jag reser, till Frankrike, England, Ryssland eller China; i dag rik, i morgon fattig. . . . — Det år mig likgiltigt, — svarade Polly, hvars tårar redan torkat; — jag följer frun hvarthån hon vill. — Nå vål! Polly, du år en god flicka, sölj med mig; finnes det uppehålle för en, så finnes det vål också alltid får två. — Ack, hvad jag år lycklig! — jublade Polly. Portvakten intrådde. — Se der, min vån, — sade Pepita, låggande en louisdor i hans hand, — bår ned dessa två sakerna. Du, Polly, tag detta schatull. (Forts.) A ——