Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1850, sida 3

Pepitas bjerta var uppfyllt af glådje, ty pebita var, hvad man i allmånhet kallar en god flicka, och hon kände sig lycklig af den glädje hon skulle bereda den stackars SaintLeon då hon skulle såga till honom: Du år fri, jag har brutit dina bojor, hår åro de brutna länkarne.Då och då vånde hon sig om och betraktade, genom den öppna dörren, med kallt 2 förakt, den druckne som låg på golfvet. Ändligen kastade den milda håstsolen sina strålar öfver staden, som vaknade till nytt lif, men Barberousse sof ånnu djupt. Pepita ropade på Polly. — Polly har du slutat? — Ja, min fru, — svarade tjenarinnan med djupt sorgsen röst. — Såg till portvakten, att han skaffar ett åkdon och bjelper dig att båra ned den hår kofferten. Polly förde nåsduken till sina ögon och fullgjorde sin matmoders tillsågelse. — Goda flicka! — sade Pepita, då Polly aflågsnade sig. Då hon återkom, sade Pepita till henne: — Är du ledsen öfver att lemna mig? — Ack ja! min fru, — svarade Polly gråtande.