Polly hade inkommit med linne. Barbeousse, helt och hållet nedtyngd under drycenskapens tunga börda, låt sköta sig som ett arn, utan att såga ett enda ord; då och då ppnade han blott sina stela, blodsprångda igon. — Min fru, — sade Polly, som utan att eta det, derigenom befråmjade sin matmoers beslut, — om ni skulle drypa några roppar af den der oljan, som så hastigt läk? er, då ni skar er i handen, på såret. — Ack ja! du har rått, Polly, — svarade epita hastigt. — den oljan år ypperlig. Jag et hvar hon år, jag skall gå efter den. — Om frun vill, så skall jag gå. LNej, Polly, lägg i ordning de hår banagerne. Och lutande sig ned med en rörelse, hastig bm tanken, bemåktigade hon sig sedelboken ch skyndade ut ur rummet. ; Hvad hennes hand darrade! hvad hennes serta klappade! Huru brunno icke hennes anna och kinder då hon öppnade boken! on spratt till vid minsta buller som hon odde sig höra. Utan svårighet igenkånde on de papper som Barberousse visat henne; hvad hon låst var djupt fåstadt i hennes linne. Då hon åter inträdde i rummet strå