Engel och Demon. Af Baancouri. (Forts. fr. N:o 212.) Hon hörde huru det ena ordet aslöste det andra på de vindrånkta låpparne, och slukade dem redan på förhand under sin feberaktiga ångslan. Dock vågade hon ej genom frågor våcka denne vedervårdige mans misstanke. — Ja så, -sade hon endast, — ni har således ett medel att fångsla Saint-Leon ... Ni år skickligare ån jag, ty jag har misslyckats. — Visserligen har man icke dina vackra ögon, du skönhetens drottning, men man har helt enkelt två små papperslappar, och det år tillråckligt. — Jag tror att ni ler. — Nej, jag ler icke, men jag tar er i famn — sade Barberousse med stammande råst, och satte Pepita på sina knån. — Två papperslappar? — sade hon med en misstrogen min. — Ja så, du tror mig icke? — sade Barberousse, klappande med sina grofva hånder