Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1850, sida 1

VHSUUGSVII ÄUvLI mellertid ansett vigtigt, att i detta sall noga 2 : 3 deståmma skillnaden mellan person-och röstjuralitet, på det att icke Aftonbladet må kunna . zöra oss förhatliga genom en pådiktad orimig böjelse att skåra allt Öfver en kamm. Exempelvis få vi, för att med ett faktiskt bevis bekråfta våra ord, anföra följande sörhål. o 2 . lande i afseende på -Andra personer hår i — a 2 2 Götheborg). -Andre personer utgöra härstådes 307 personer med tillsammans 1974; röster. Af dessa 307 personer åro 269 utrustade med ålå röster, så fördelade, att hela dessa personers röstetal utgår 9617; de äterstående 38 bland -Andre personer ega 144—4 röster, hvilkas totalsumma uppgår till 100. Man ser således, att Trettioåtta bland -Andre I personer med fyra röster öfvervåga Ivåkundrasextionio. Hårtill kommer, att de Tretioåtta just utgöras af de rikaste sastighetsegarne, fabriksoch yrkesidkarne. De förres egendom år uppskattad till 27,000 —32, 000 rdr och derutåfver, de senares sabriksrörelse eller yrke till en årsinkomst af I, 301 —3,200 rdr och derutöfver. Att dessa uppskattningar böra anses utmårka rikdom, inses deraf, att endast omI kring tolf sådana fastighetsegare samt endast några och tjugu sådana idkare af sabriksrörelse eller yrke gifvas i Götheborg. Alla pensionerade embetsoch tjenstemån åro oråknade hårvidlag. Imellertid torde således Andre personer i Götheborg kunna, hvad röstpluraliteten betråffar, råknas bland plutokraterna, utan att man derför behöfver förutsåtta plutokratiska tänkesått hos dem alla, eller ens hos pluraliteten af individerna. På grund af hvad vi nu anfört, jemnfördt med hvad i vår merbemålde V:te Artikel blifvit yttradt, torde få antagas att de omtvistade -Andre personernaråtteligen böra räåknas till de konservative. Vi vånda oss nu till Aftonposten. I Vi låste i Aftonposten för den 9:de dennes en porlande artikel mot Handelstidningens sannolikhetsberåkning. Vid artikelns slut frågade vi oss ofrivilligt: Was ist der langen Rede kurzen Sinn? Till att börja med, kallar Aftonposten oss för de vildaste af alla radikaler-, derefter benåmner han våra kalkyler absurdas, våra argumenter danviksmessiga, alltsammans i sin helhet galimathias?, samt ifrågasåtter, huruvida vår uppsats tillkommit genom en vild skamlösheteller genom erentaf galenskap-. Och kan låsaren gissa, hvarpå den -moderataAftonposten (såsom han ålskar kallas) grundar alla dessa granna beskyllnin5 38 . . 2 . gar? På alldeles ingenting. Han gör ej ens det ringaste försök till en motbevisning. Hela Aftonpostartikeln utgöres af en förvånd exI posge af vår bevisning, uppblandad med sådana mustiga uttryck, som de nyss anförda, hvarester några korollarier dragas, till hvilka vi i artikelns slut skola återkomma. I Fyra dagar efter denna artikel syntes i Aftonposten en annan, en fradgande artikel, efter hvars genomlåsning vi tvungos att fråga: Vill Aftonposten verkligen sanningen? eller vill han endast seger åt sitt parti? Iy ester de vanliga, i en Aftonpostartikel oundgångliga, bångorden, hvilka benämna — naturiigtvis utan all bevisning — vårt sillerresultat -absurdt-, vår beråkningsmethod -abderitisk-, vår politik demagogiske, beskyllas vi för -krigslist, hvilken dock förefaller AfI tonposten -alltför plump-, och citeras såsom asgjorda fiender till allt slags bildning och I sjelfberoende-. Defrför vilja vi meddela några beriktiganden och upplysningar till Aftonpostens artiklar. I första artikeln heter det: , 2:0 når detta (-Andre personersöfverförande till aristokraterna) i allt fall icke råcker till att vånda upp och ned på sanningen (?) så har han, hvad betråffar de större ståderna, subtraherat det antal borgare, hvilket der öfverstiger -adel, prester, embetsmån och andra personer-, från antalet af de sednare och når dndå det förra varit talrikare såsom (t. ex. i Gefleborgs lån med ånda til 219 råster), så har han antagit, att ovilkorligen mer ån hålften af dessa skulle gå öfve och rösta med aristokraterna och för att icke supponera allt för många personer till öfverlöpare, har han råknat, att så många son behöfs för råkningens skull ovilkorligen skullc ega hvardera fyra röster.(Forts.)