— Om jag kan hjelpa er deruti, så år jag till er tjenst. ... Det var besynnerligt; men jag år hungrig. Kåra Polly, kan du skaffa någonting att åta? — Ja, min fru, — svarade pigan, i det hon lade på en brasa, hvars lågor tycktes komma att tåfla med Barberousses hår; det finnes en kall kyckling. — Det år bra! servera mig den hår på bordet, tillika med portvin. . .. Det der portvinet som ni tycker så mycket om, Barberousse. . Denne svarade icke; han var försånkt i djupa funderingar. Pepita iakttog honom noga. Nå, Barberousse, — sade hon efter några ögonblicks tystnad, — hvad tånker ni på? — Vid Gud! på det som angår er lika mycket som mig. — Men hvilket måktigt intresse kan då göra, ni sysselsåtter er så mycket med SaintLeons afresa? — Ja, min vån, det år en hemlighet emellan honom och mig. — Jag går mycket orått uti, — sade bepita, låtsande vara vid elakt lynnn, — att gifva er mitt förtroende, då ni icke skånker mig edert. Men i det hela taget, hvad går