efde i fred med Gud och menniskor! LLä— sEUEUEUEE— — Svar på Anfallet i Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning emot undertecknads Juridiska Handbok. Uti N:ris 179, 182 och 183 af denna tidning har influtit en uppsats, som under yttre skenet af recension, har fulla karakteren af anfall. Uppsatsens författare synes icke hafva ojort sig minsta måda att dölja detta, ty hans ton förråder en så ohöljd håiskhet eller skadebegär, att den bår ett uppenbart vittne om sitt ursprung. Jag har ingen veterlig fiende, och uppsatsen kan således endast hårslyta från någon, som det skulle lånda till sårskild sördel, om det lyckades nedsåtta mitt arbete i allmånna opinionen. Den kan destomindre hårflyta direkt från denna tidnings aktade redaktion, som, dess ohöljda partiskhet oberåknadt, redan dess brist på takt, och på hvad den allmånna moralen numera allt strångare fordrar af en offentlig kritik, visar sig stå i strid med Red:s eget skrifsått. Ehuru allt detta framtråder sä öppet. att hvarje tånkande låsare borde inse förhållandet, och mitt svar för honom vara öfverslödigt, skulle åndå sannolikt mången finnas, som ansåg någon råttvisa ligga i anfallet, om det lemnades aldeles obesvaradt af den anfallne. Hela upptåget kan nemligen icke vara lika genomskinligt för den alldeles ointresserade, som det år för mig, och jag anhåller derföre hos Redaktionen om införande af följande korta svar. Vid första ögonkastet synas onmårkningarne utgöra en stor hop; vid en nåärmare anblick finner man, att de kunna råknas till 24, att mången sida i en så koncentrerad bok, som den ifrågavarande, innehåller mer ån 24 uppgifter, och att det således icke vore någonting oerhördt, om också en bok af 359 dylika sidor verkligen skulle innehålla 24 fel. Vid en ånnu nårmare anblick finner man, att det alldrastörsta antalet af dessa påstådda fel, reducerar sig till hvad man, med afseende på bokens föremål, kan kalla strunt. Boken har nemligen till föremål att undervisa den större allmånheten i dess juridiska angelågenheter; anmärkningarne åter slå sig ned på åmnen, som ej alls röra denna större allmänhet (t. ex. handlåggningen af mål inom Bergsoch Kammar-kollegium m. fl.) eller som blott röra ett ytterst ringa antal personer och undantagsförhållanden (t. ex. hospitalshjons qvarlåtenskap, fjerdeparts egendomar i Nya Kopparbergs Bergslag m. sl.). Att esterse i hvad mån dessa hagatell-anmårkningar åro riktiga, har jag nu ej tid, och skulle sannolikt ej heller få belasta tidningen med en afhandling, till hvars vidlyftighet torde kunna slutas af det lilla jag nedanföre skall anföra i specialiteter. Emellertid tror jag visserligen att ett och annat fel kan åga rum i dessa underordnade ämnen. Då 8:de upplagan reviderades, uppehåll jag mig nemligen så långe med en total revision och omarbetning af bokens hufvudmassa, eller hvad som rårde den större allmånheten, att jag fick för liten tid öfrig för en del sådane åmnen, som jag ansett mig böra intaga för fullståndighetens skull, men hvilka gerna för bokens egentliga åndamål skulle kunna vara alldeles — (EFFFF