Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1850, sida 2

i sin knotiga och tjocka näsve. —— ä— uJuIffH———A—VSQSSS SÖN od mig allt detta, min lilla Pepita; låtom os stifta fred. — Stifta fred, — upprepade Pepita, — emedan ni behöfver mig; år det icke så? — Emedan vi behöfva hvarandra, — svarade Barberousse. — Nej, — sade denna, återtagande samma utseende af vårdighet och förakt som förut, — jag såger eder ingenting. Barberousse tryckte håftigt Pepitas fina hand Ni gör mig illa! — ropade hon. -— Pepita! — sade Barberousse ursinnig, — jag vill veta hvad som passerat emellan eder och Saint-Leon. sr — Ni kånner mig ej, Barberousse, om ni tror er förskräcka mig med sådant hot. — Jag vill och skall veta det. Och jag såger er ingenting, — svarade den unga qvinnan med eftertryck, ty hennes: naturliga karakter hånförde henne, mot hennes hemliga beslut. Barberousse svarade ej. Hans vilja undertryckte vreden. Han slåppte Pepitas hand och satte sig på en stol vid sången. (Forts:) — ——