Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1850, sida 2

— Jag har tillsagt Polly att göra upp eld i budoaren, jag hoppas ni ej skall sinna er alltför illa der. — Iag mår mycket båttre hos er. — Hos mig? — sade den unga qvinnan med förvåning. — pDtrifvelaktist. min kinkiga andalusiska; min vån Saint-Lon år helig för mig. Uppriktigt sagdt, Pepita, åro vi icke tillråckligt gamla bekanta och goda vånner, att i all oskyldighet tillåta oss denna lilla nattliga teteå-tete? Barberousse hade laggt sårdeles vigt på orden goda vänner. Pepita svarade icke; men de sammandragna musklerna i hennes vackra ansigte visade tydligt, hvilka våldsamma bemödanden hon gjorde på sig sjelf att iakttaga tystnad och bibehålla detta skenbara lugn. — Vid Gud! min båsta vån, ni år mig mycken erkånsla skyldig, ty jag har ju fört den värde Saint-Leon för edra fötter med hull och hår; han har gjort många g galenskaper för er skull, oberåknadt dem han ånnu kommer att begå. D och ni har af dem delat de lyckliga resultaterna, — afbröt den unga qvinnan med ironi. Deit förstås, att penningen cirkulerar ån