——— ——— portföljen, föremålet för hans brinnande önskan; men lådorna innehöllo blott saker af ringa vårde, samt några omsorgsfullt ordnade papper. Plåtsligt hörde han orediga röster, skyndsamma steg och derpå ett doft buller, liksom af en kropp som tungt faller i golfvet. bet var Bad-boy, som just nyss utdelat sin första örfil. — Man har vaknat, — sade Tom-bull för sig sjelf, — men jag har ånnu ej hört signalen. Hastigt nådde ett oartikuleradt skrik hans öron: Det var Bad-boy, som vid ingången till den dystra korridoren bokstafligen och ståndaktigt följde de instruktioner han erhållit, i det han utdelade de kraftigaste årfilar som någonsin blifvit applicerade, utan att en enda minut förlora fördelen af sin stållning. Tom-bull, som ansåg sig sviken i sina sörhoppningar, åmnade just draga sig tillbaka, då han varseblef en annan liten måbel. — Der år den kanske! — ropade han. Med hastig och sniken blick undersökte han låset. Den öfverhängande faran kunde ej uppehålla honom. Han hukade sig ned öfver möbeln, och låset var i ett ögonblick uppbrutet. I mörkret famlar han med han