Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1850, sida 2

— —— Under det han sålunda stadgade sin plan, hade vår man gått förbi flera gator och nalkades Saint-Giles-street. Ännu hade han icke anlåndt till den öfverenskomna platsen, då han i den nattliga stillheten hörde slutrefrången i watchmenssången. All is well; starlight. — Ah! — sade han, — det år en nattvåktare eller ock den öfverenskomna signalen. Jag skall lyssna. III. Bn nåstan omärklig variation i uttalet af sista stafvelsen, gjorde att han hastigt upplyftade hufvudet, som han nedböjt mot bröStet för att kunna höra båttre. — Det år signalen, — sade han. Likvål skred han framåt med försigtighet. — Bad-boy! — mumlade han med låg röst, i det han nårmade sig. — Han år hår och våntar, — svarade den som hårmat nattvåktaren och hvilken (som man lått gissar) icke var någon annan ån den ene af Tom-bulls kamrater. — Än Tomby då?