Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1850, sida 2

— Blott han icke insomnat vid något gathörn; han hade allt för mycket gin i kroppen eller i hufvudet. — Min vån, Bad-boy, ser du icke någotg röra sig i skuggan, der nere till venster? — vänta — sade Bad-boy; hvarefter han upprepade signalen. : Genast nalkades Tomby med afmåtta steg. — Gå på då! — knotade Bad-boy, — du går som om man skulle rulla ett porterfat; jag slår vad, att du vådrat porten till något flashhouse. Iomby höjde på axlarne. — Jag åger icke en penny, — svarade han. — Låt oss ej förlora tiden, — sade Iombull, i det han gick emellan sina båda följeslagare; natten ilar på snabba vingar, som en af våra poeter såger, låt oss ej förlora tiden. Det år vid slutet af den gatan som ligge sframför oss; följen mig och varen tyste. ; De trenne bundsförvandterne begålvo sig på våg, utan tvifvel öfverräknande hvar å si sida, vinsten af detta nya företag. De hade gått ungefär 200 steg, då Tom-bull sjorde I dem tecken att stanna.