kända. Lägg härtill, hvad Najaden likaledes medgifver, att de demokratiska ideerna med hvarje är, snart sagdt med hvarje dag, vinna i terrång, så tro vi att den förmenta motsägelsen mellan hyllandet af 1840och förkastandet af 1848-förslaget skall vara fullt tillfredsstållande låst. — Etter 1840-förslagets sall bildade sig, såsom N. torde minnas, ett sållskap reformvänner, hvilka antogo ett program, hvari en mångd ytterligare koncessioner voro gjorda för rang, börd och sörmögenhet; med detta program kan det hvilande förslaget någorlunda stållas i paritet, men alls icke med 1840förslaget. Likasom omståndigheterna då föranledde dessa koncessioner, kunna de ock nu, måhånda, fordra det hvilande förslagets antagande (meningarne i denna fråga åro likvål, som man vet, mycket delade); men detta förslag blir icke förty annat ån hvad det år: ett amalgam af penningeoch embetsmannaräldet ( bildning och förmögenhet-), hår och der öfverstruket med en demokratisk fernissa. (J. B.)