Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1850, sida 1

— God afton, du kåringars oldtmor, — sade han, i det han klappade den qvinna på axeln som öppnade för honom; alltid ståndaktigt på post; — men skola vi då aldrig besläta oss att gå dit upp och se huru man befinner sig der? — tillade han pekande mot himlen. — Åh, jag år vål inte så gammal som ni tror genmålte Avinnan med stapplande röst, och under såfånga sörsök att råta upp sig; — sorger och bekymmer göra att jag ser åldre ut ån jag år. — Och passioner sen, gumma; du har vål icke haft några passioner? Och han började tralla Bärangers refrång: Ten souviens-tu, dis-moi, tien souvienstu?— Hafva vi något folk der nere? — Som vanligt. Och Barberousse skyndade genom gången och utför de trenne trappstegen med en hastighet som utvisade hans vana vid denna promenad; derpå mättade han ett våldigt slag med knytnåfven på dörren. — Holah! öppna för en vån! Tack, måster Peg, — tillade han till den som öppnade dörren för honom; — tag hit genever, och I det stark åndå! min strupe år torr och ma